Första behandlingen med Remicade

Dagen innan julafton var jag alltså på min första behandling med Remicade. I nästan fyra timmar fick jag ligga inlagd men som tur var satt jag bara fast i droppställningen hälften av tiden. Sedan hade jag möjlighet att gå omkring lite och röra på mina stela leder. Ena knäet knäppte högt i varje steg jag tog och jag var nästan rädd att störa den andra som låg i samma rum. När observationstiden var slut hade jag fortfarande inte fått någon allergisk reaktion så jag blev hemskickad till min stora glädje.

Julen klarade min mage bra trots överdrivna mängder av julmust. Tänkte väl då att kanske hade droppet redan börjat verka i blodet trots att jag fått veta att det skulle ta ett tag. Men på mellandagsrean när jag åt pommes med smältost och lök bröt helvetet lös, det visade sig att jag nog varit lite väl optimistisk trots allt. Fick tillbringa en hel del tid på toan några timmar efter den måltiden. Antar att magen befunnit sig i chocktillstånd fram tills dess.

Nu satsar jag på att äta bra mat ändå för trots allt mår jag nog bäst av det oavsett. Inget mer fuskande för att testa hur mycket effekt Remicade-behandlingen har. Det är helt enkelt inte värt det.
Allmänt | | Kommentera |

Tappar saker

En sak jag tänkte på igår när jag skulle packa upp varor på jobbet är att jag tappar saker ganska ofta. Och jag vet inte om det beror på att jag är allmänt klantig eller om det är något annat. Är det normalt att tappa saker hela tiden? Det gäller egentligen framför allt lätta saker, är det något tung skärper jag typ till mig och då går det rätt bra. Men jag tycker verkligen inte om varuuppackning, för jag känner mig jätteklantig då det bara flyger saker omkring mig nästan hela tiden känns det som.

Det är ju möjligt att det är så att jag bara är otänksam och klantig. Men jag kan känna ibland när jag sitter i kassan också att jag fumlar lite och har svårt att ta upp pengar för att fingrarna känns lite stela och inte riktigt vill fungera felfritt. Inte så att det inte går, det går bara inte smidigt.

Det stör mig att jag måste upplevas som otroligt klantig och fumlig när jag vill ge ett säkert och stabilt intryck gentemot kunder och medarbetare. Och det stör mig nästan ännu mer att jag inte vet om jag ska skylla på min kropp eller om jag helt enkelt är världens största klant.
Allmänt | | Kommentera |

Föll för frestelsen ...

Ibland undrar jag hur korkad jag egentligen är. När jag har ont i huvudet blir jag alltid sugen på pommes, cola och smältost. Så vad gör jag då som intelligent individ? Såklart åker jag till närmaste hamburgerrestaurang och beställer just detta. När jag står vid läsktornet och ser colan sippra ner i muggen kommer en bild av en inflammerad tarm upp i mitt huvud.

Ja, för det är precis så min tarm kommer se ut om jag fortsätter trycka i mig en massa skit. Häller jag ut colan? Nej, istället går jag och sätter mig vid ett bord och dricker en stooor klunk av den. Trots att jag vet att det kommer få mig att må dåligt på sikt så väljer jag det kortsiktiga alternativet att äta skräpmat för att kanske för stunden lindra huvudvärken.

Jag är besviken på mig själv. Visst hade jag räknat med att dricka julmust till jul men jag trodde faktiskt jag skulle kunna hålla mig till en bra kost fram tills dess. Uppenbarligen inte. Jag vet att jag sviker mig själv varje gång jag faller för en frestelse. Att det kommer att få mig att må sämre och att det inte kommer vara värt det. Så varför kan jag inte alltid stå emot?
Allmänt | | Kommentera |
Upp