Första behandlingen med Remicade

Dagen innan julafton var jag alltså på min första behandling med Remicade. I nästan fyra timmar fick jag ligga inlagd men som tur var satt jag bara fast i droppställningen hälften av tiden. Sedan hade jag möjlighet att gå omkring lite och röra på mina stela leder. Ena knäet knäppte högt i varje steg jag tog och jag var nästan rädd att störa den andra som låg i samma rum. När observationstiden var slut hade jag fortfarande inte fått någon allergisk reaktion så jag blev hemskickad till min stora glädje.

Julen klarade min mage bra trots överdrivna mängder av julmust. Tänkte väl då att kanske hade droppet redan börjat verka i blodet trots att jag fått veta att det skulle ta ett tag. Men på mellandagsrean när jag åt pommes med smältost och lök bröt helvetet lös, det visade sig att jag nog varit lite väl optimistisk trots allt. Fick tillbringa en hel del tid på toan några timmar efter den måltiden. Antar att magen befunnit sig i chocktillstånd fram tills dess.

Nu satsar jag på att äta bra mat ändå för trots allt mår jag nog bäst av det oavsett. Inget mer fuskande för att testa hur mycket effekt Remicade-behandlingen har. Det är helt enkelt inte värt det.
Allmänt | |
Upp